Egenskaper för att bli ekonomiskt fri?

Egenskaper för att bli ekonomiskt fri?

Vad krävs för att bli FIRE? Inte eld dårå, utan Financial Independence Retire Early. För min del mest FI, jag är ärligt talat inte så intresserad av att helt retirera från arbetsmarknaden. Jag har siktet inställt på anestesiläkare och det vill jag jobba med – meeeen kanske inte på heltid fram tills jag är 65-70 år.

Nu tänker jag inte prata om 4%-regeln eller något annat byråkratiskt, utan mer ens egen inställning och personlighet.

Är det en speciell personlighetstyp som attraheras av det här? Som orkar hålla i år ut och år in? Det vet jag visserligen inte om mig själv än – vi har bara drivit det mer seriöst i typ 1,5 år. Innan dess var det det som råkade bli över varje månad som åkte in i sparandet, utan närmare tanke på hur mycket det var. Pengarna räckte, lite blev över, vi kunde alltid betala räkningarna och det var tillräckligt.

Men sen är jag lite allt-eller-inget. Kanske är det lite så man behöver vara? Att göra det här med en sparkvot på 10% tar ju väldigt många år och det verkar som att de allra flesta som är på finanstwitter har en betydligt högre sparkvot än så.

Sen behövs det rimligen en del uthållighet (eller envishet, hur man nu ser på saken). Uthållighet har jag visat innan – efter 4,5 år på juridiken (plus ett år psykologi) drog jag igång projekt Läkarlinjen, med ett år naturvetenskapligt basår och därefter 5,5 års medicinstudier. Så envisheten finns där för att hantera en idé som att spara lön under lång tid och vänta på ränta-på-ränta-effekten.

Vad tror ni, är det särskilda egenskaper som behövs? Har ni själva något drag som ni tycker är extra bra i arbetet mot att bli ekonomiskt fri (om ni strävar dit)?

Dela:
Tio tips för att få maten att hålla längre

Tio tips för att få maten att hålla längre

En av grejerna jag jobbar mycket på är att minska matsvinnet här hemma. Tänkte lista några tips för att få maten att hålla längre:

  1. Salladshuvud. När du tagit hem den från butiken, skär av det yttersta på stammen så att du får en fräsch yta, och lägg på en blöt, vikt pappershandduk så håller salladen sig krispig mycket längre. Om du dessutom lindar in resten av salladen i en pappershandduk absorberas fukten från bladen och den håller sig också bättre.
  2. Bananer. Låt dem sitta ihop så blir de inte bruna. Har du bara enstaka bananer, linda plastfolie runt stjälkarna så håller de längre. Har de blivit bruna och du inte ska äta dem direkt, skala dem och frys in så har du till smoothie – eller nyttig glass.
  3. Äpplen och tomater. Ska inte bo ihop med andra grönsaker och frukter, eftersom de får annat att åldras (undantaget för äpplena är potatis, tydligen). Tomater ska inte bo i kylen eftersom de tappar smak där.
  4. Ägg. Håller jääääättelänge. Långt, långt efter bäst-före-datum om du har dem i kylen. Bäst-före är inte baserat på förvaring i kyl.
  5. Basilika och andra örter. Jag brukar köpa en kruka basilika på våren, sätta den i kruka och sen har jag basilika ända in på sena hösten. Går givetvis också att driva upp från frön. Om man får över kan man lägga örterna i en form för iskuber, fylla på med olja och frysa in för att ta fram senare.
  6. Avokado. Kan förvaras i rumstemperatur tills de är mogna och sedan i kylen.
  7. Ost. Hyvla av undersidan av osten om den har en sån där plastig hinna, redan när du öppnar osten. Då kan du sedan när du ätit så mycket att den inte längre går att hyvla snabbt riva ner resten. Behöver du den inte precis då, frys in.
  8. Vin. När det blir lite rödvin över kan man hälla det i en form för iskuber och frysa in, så är det bara att plocka fram en eller ett par när du behöver det i matlagningen, istället för att köpa matlagningsvin eller behöva öppna en ny flaska.
  9. Köttfärs. Köp storpack, dela upp i mindre och lägg i plastpåsar. Platta till dem innan du fryser dem så är de lätta att tina upp när det är dags.
  10. Salt. Alla vet väl tricket med ris i saltet så att det inte klibbar ihop?

Och bäst före är inte samma sak som sista förbrukningsdag. Bäst före är bara just det – bäst före – men kan vara utmärkt även efter. Titta, lukta och smaka. Mat som har sista förbrukningsdag bör däremot inte ätas efter det utsatta datumet, eftersom maten då kan ha blivit dålig och eventuellt hälsofarlig.

Dela:
Vi körde en kick-off

Vi körde en kick-off

Under hösten läste jag på ett par bloggar om det här med att ha en ”kick-off” med sig själv, sin partner eller sin familj, och blev sugen på att göra det för vår del också – inte minst eftersom makens disputation faktiskt markerade en nystart för oss där inte all ledig tid kommer ägnas åt forskningen. Barnen är fortfarande alldeles för små för att vara med i någon större planering, deras deltagande får vänta några år till. Men jag fick faktiskt med mig maken med lite lagom sval entusiasm på tåget.

Båda två hade nog gärna sett att vi kom iväg någon annanstans än matbordet för att hålla kick-offen, men med en knappt halvårsgammal bebis är det svårt att vara på tu man hand någon längre stund. Vi tog istället tillfället i akt när treåringen en fredagseftermiddag just efter nyår somnade under en filt på golvet i vardagsrummet, och den lilla satt nöjd i omväxlande min och min mans famn. Under en och en halv timme betade vi av ungefär halva min lista, och någon vecka senare fick vi möjlighet att göra i stort sett resten (då någon kväll då båda barnen däckat).

För min del känns det viktigt att ha en kick-off för att göra en avstämning. Precis som med de mål jag skrev upp för 2019 blir en sån här genomgång med sin respektive en möjlighet att, på ett lite mer systematiskt sätt, kolla så att vi är på samma våglängd. Att vi jobbar i samma riktning, att vi vill göra ungefär samma förändringar och behålla ungefär samma saker. De saker vi då inte är helt ense om kan vi diskutera och bestämma om.

Nedan följer en lista på de saker vi tog upp under kick-offen. En del grejer går in i vartannat, så klart.

Ekonomi

  • Dagsläget
  • För 2019: månadssparande, sparkvotsmål, buffertstorlek, hur månadssparandet ska fördelas, mål med portföljen, utdelningsmål
  • Stora inköp till hushållet framöver
  • Abonnemang och liknande, är vi nöjda med det vi har/ska vi ändra något

Arbete

  • Arbetar vi med det vi vill?
  • Arbetar vi så mycket vi vill?
  • Hur ser framtiden ut, vad kommer vi vilja ändra

Semester/resor

  • Drömsemestrar? Tidsperspektiv på att uppfylla det?
  • Upplevelser?
  • Idéer för sommaren

Familj och vänner

  • Vår relation, vad vi behöver jobba på, vad vi är glada över
  • Barnens uppfostran, något vi vill ändra på?
  • Relationer med andra vi vill fortsätta utveckla

Hälsa/personlig utveckling

  • Träning
  • Fysiskt och psykiskt mående
  • Viktmål
  • Kunskaper vi vill utveckla
  • Saker vi vill göra (på egen hand, tillsammans)
  • Hur vi kan stötta varandra för att kunna uppnå våra mål

Boende

  • Bor vi där vi vill?
  • Är vi nöjda med boendet?
  • Åtgärder i huset och trädgården, genomgång rum för rum

Företaget

  • Ekonomiska mål för företaget
  • Vad vi vill utveckla med verksamheten i företaget

Sammanfattning/lång sikt

  • Var vill vi vara om 3 år, 5 år, 10 år?
  • Vad har vi för långsiktiga mål?
  • Vad vill vi ska vara likadant om 1-5 år?
  • Vad vill vi ska vara annorlunda om 1-5 år?

Det är klart att man kan – och förmodligen kommer – avhandla alla dessa ämnen i en relation alldeles oavsett om man har en kick-off eller inte. Det är mer en fråga om att strukturera upp det och för den delen skriva ner det, så att vi kan följa upp om ett år hur det blev med våra mål, idéer och önskemål. Och det var en rolig sak att göra med maken, att få grotta ner sig i frågorna lite mer än vi kanske hinner i vardagen.

Gör ni något liknande? Vad diskuterar ni då?

Dela:
Det här med sponsrade inlägg

Det här med sponsrade inlägg

När jag gick läkarprogrammet bloggade jag i sex år om det, och fick inte betalt en enda gång. Jag skrev om mina erfarenheter på ett område som förmodligen inte är särskilt intressant utanför kretsen av läkarstudenter, och jag skrev enbart för att det var kul. Jag snittar fortfarande uppåt 2 000 sidvisningar i månaden trots att jag inte uppdaterat bloggen sedan mars 2017. Inte så mycket i det stora hela kanske, men mycket tror jag för den lilla nischen.

Så varför startade jag en ny blogg? För att det är kul att skriva. För att jag gillar communityt med sparfolk och investeringar, för att det blir ett sätt för mig själv att följa min egen resa.

Men till skillnad från att vara student på läkarprogrammet så ger den här bloggen en större möjlighet att tjäna pengar. Sponsrade inlägg, reklam, och så vidare. Jag fick förfrågan för över en månad sedan från Kameo och jag har funderat länge och väl på det. Vill jag vara en i mängden som gör sponsrade inlägg? Å andra sidan, om jag gör jag ett sådant inlägg har jag betalt kostnaderna för att ha bloggen i två år (eftersom jag är på egen domän och inte på blogspot eller liknande). Att få gå plus-minus noll på bloggen är ju trevligt. Dessutom har jag redan investerat i liknande off-börs-grejer (Trine och Lendify), så varför inte kolla noggrannare på Kameo? Till slut, efter en månads betänketid, sa jag ja – och i samband med det satte jag över en liten mängd pengar där för att investera (jag tänker inte göra reklam för något jag inte testar).

Därmed kommer det komma ett inlägg om dem, så vet ni om det. Jag har inte sagt ja till något vidare samarbete, och vi får se hur det blir med det. Inlägg som är sponsrade kommer givetvis vara tydligt markerade, precis som de inlägg där jag har reklamlänkar är markerade. De grejer jag gör reklam för är saker jag själv testat/använder (som SmartPhoto i tidigare inlägg, eller Avanza som ligger här i listen bredvid) och jag kommer att skriva precis vad jag tycker om dem när jag gör inlägg.

Dela:
Bokrecension: Hejdå saker

Bokrecension: Hejdå saker

Ytterligare en minimalismbok, av en japan som bor på 20 kvadratmeter och tycker att det börjar bli ”lite för stort”. Blir ju så när man äger en trälåda, en madrass, en uppsättning bestick, en tallrik, en handduk och sju klädesplagg. Det säger väl lite om extremen i den här boken, Hejdå saker av Fumio Sasaki.

Boken är indelad i fem delar: (1) Varför minimalism, (2) Varför samlar vi på oss så mycket saker, (3) Femtiofem tips som hjälper dig att ta farväl av dina saker (och femton extra tips för att nå nästa nivå av minimalism), (4) Tolv sätt som mitt liv förändrades på när jag gjorde mig av med mina saker, samt (5) Var lycklig i dag – istället för att bli det sedan.

De två första kapitlen innehåller väl inte överdrivet mycket nytt om man läst någon annan minimalism-bok. Det finns helt enkelt begränsat med saker att säga om det. Tipsen är av varierande typ, från hur man kan tänka kring att kasta (och med ”kasta” i boken får man tolka in ”sälja/skänka/på annat sätt göra sig av med”, för det är det han menar) presenter man fått, till exempel så här:

Det är väldigt svårt att kasta presenter. Vi får skuldkänslor av att kasta något vi fått i gåva, det känns grymt. Men tänk på sådant ni själva gett i present, visst är det svårare att minnas vad ni gett än vad ni fått?

En annan del jag tar med mig är följande:

De flesta av oss är rädda för att vi aldrig mer ska få se det vi kastar. Men tänker vi så klarar vi kanske aldrig av att göra oss av med saker. I dag finns nästan allting på nätet. En bok som är slutsåld och svår att hitta på antikvariat kan köpas på Amazon och det finns auktionssajter där man kan leta efter de mest sällsynta prylar.

Chansen är att ni aldrig kommer att sakna något så mycket att ni blir deprimerade eller ångrar er. Skulle det hända kan ni alltid skaffa er den där prylen igen.

Den slog an hos mig med tanke på alla bebisgrejer vi har liggande hemma. Jag har försökt sälja av en del redan efter första barnet, men nu efter nummer två ska jag verkligen se till att sälja saker. Skulle något behövas framöver (eller för all del någon i vår omgivning behöva) så finns det att köpa – förmodligen för en billig peng. Ligger de hemma hos oss förlorar de bara i värde, till exempel babyskyddet som bara har en hållbarhet på 5 år. Behåller vi det så blir det värt noll och kommer inte användas mer alls. Bättre att sälja vidare så att det används. Och skulle någon behöva ett babyskydd när de är på besök eller liknande, då får vi väl hyra.

Tips 32 hade jag nog svårast att ta till mig: Staden är vårt vardagsrum. I detta tips anser han att han inte behöver ha en stor mysig soffa i sitt eget vardagsrum, för hans ”vardagsrum” är en kvarterskrog eller ett kafé i närheten. Han förespråkar istället att gå ut och äta. Detta rimmar illa med den livsstil vi lagt om till, där vi just inte vill äta ute hela tiden utan istället laga mat hemma. Å andra sidan sparar nog snubben så mycket pengar på sitt sparsamma, minimalistiska leverne att det inte spelar så stor roll om han äter ute dagligen.

På det hela taget märks det att det är en singelkille som skriver. När han skriver att man inte ska ha flera uppsättningar av saker och ting blir det ju uppenbart att han inte har barn – det hade blivit tufft med bara tre uppsättningar kläder till henne, eller att vi som familj bara skulle ha fyra tallrikar. Men man kan ta med sig mycket av tänket ändå, och som alltid när jag läser minimalism-böcker blir jag inspirerad att fortsätta rensa och dra ner på mängden grejer här hemma.

Fjärde delen blir efter ett tag lite tjatig, då den handlar om alla sätt hans liv förbättrades när han blev minimalist. Mera av allt bra, mindre av allt dåligt, är sammanfattningen. Det verkar som att minimalism är lösningen på det mesta. (Han säger, för att vara ärlig, inte att minimalismen är lösningen, utan att det är ett sätt att nå alla de grejer som följer, men ändå).

De sista bladen i boken är bilder av hans hem, och en minimalist-familjs, och en minimalist-resenärs. De är inspirerande och coola, men jag kan lugnt säga att jag aldrig kommer dit. Men man kan ju sträva åt det hållet.

Dela: