Våra egna liv och andras

Våra egna liv och andras

Ibland är vi så väldigt inne i våra egna liv med allt vad det innebär. Vardagen ska gå ihop, barn ska skötas och älskas, jobbet ska rulla på, fritidsaktiviteterna ska få plats. (Anledningen till att jag alls håller på med sparkvoter, FI, investeringar och så vidare: det gör att det där kommer bli mindre pussligt i framtiden.) Man snöar in lite i sin egen värld och glömmer att det finns en massa andra utanför.

Sedan blir man abrupt påmind om att det finns andra utanför.

När man råkar ringa på dörren för ett litet ärende och möts av tårar.

När någon man tycker om får en svår diagnos.

När ett barn råkar ut för något fasansfullt.

Ibland tänker jag att jag och maken är de enda som bråkar. Det är ju en jättefånig tanke, för det vet jag ju att det inte är så, men alla andra verkar så glada och nöjda och kära alltid. Det blir inte bättre av gulle-gull-inlägg på Facebook. Fast jag och maken har konstaterat att ju mer gulle-gull det är på Facebook, desto mer fundersamma blir vi på förhållandets status numera.

Ibland går jag bara och väntar på att något ska hända. Det måste ju komma. För all del, det har ju redan kommit, det har ju redan hänt. Blivit en del av våra liv. Så ibland bara väntar jag på nästa grej. I mitt yrke ser man så mycket skit. Människor som får cancer. Barn med svåra sjukdomar. Pigga, friska, snälla människor som bara försöker göra sitt bästa här i världen, som råkar ut för fanskaper. Mitt jobb är att om möjligt bota. Ofta lindra. Alltid trösta.

Jag är inte lika mycket på Facebook längre. Det ger inte så mycket. Jag försöker ha live-kontakt med de jag verkligen vill umgås med istället. För att tårar torkas när man är med någon, inte när man trycker på den ledsna smileyn på ett inlägg.

Egenskaper för att bli ekonomiskt fri?

Egenskaper för att bli ekonomiskt fri?

Vad krävs för att bli FIRE? Inte eld dårå, utan Financial Independence Retire Early. För min del mest FI, jag är ärligt talat inte så intresserad av att helt retirera från arbetsmarknaden. Jag har siktet inställt på anestesiläkare och det vill jag jobba med – meeeen kanske inte på heltid fram tills jag är 65-70 år.

Nu tänker jag inte prata om 4%-regeln eller något annat byråkratiskt, utan mer ens egen inställning och personlighet.

Är det en speciell personlighetstyp som attraheras av det här? Som orkar hålla i år ut och år in? Det vet jag visserligen inte om mig själv än – vi har bara drivit det mer seriöst i typ 1,5 år. Innan dess var det det som råkade bli över varje månad som åkte in i sparandet, utan närmare tanke på hur mycket det var. Pengarna räckte, lite blev över, vi kunde alltid betala räkningarna och det var tillräckligt.

Men sen är jag lite allt-eller-inget. Kanske är det lite så man behöver vara? Att göra det här med en sparkvot på 10% tar ju väldigt många år och det verkar som att de allra flesta som är på finanstwitter har en betydligt högre sparkvot än så.

Sen behövs det rimligen en del uthållighet (eller envishet, hur man nu ser på saken). Uthållighet har jag visat innan – efter 4,5 år på juridiken (plus ett år psykologi) drog jag igång projekt Läkarlinjen, med ett år naturvetenskapligt basår och därefter 5,5 års medicinstudier. Så envisheten finns där för att hantera en idé som att spara lön under lång tid och vänta på ränta-på-ränta-effekten.

Vad tror ni, är det särskilda egenskaper som behövs? Har ni själva något drag som ni tycker är extra bra i arbetet mot att bli ekonomiskt fri (om ni strävar dit)?

Tio tips för att få maten att hålla längre

Tio tips för att få maten att hålla längre

En av grejerna jag jobbar mycket på är att minska matsvinnet här hemma. Tänkte lista några tips för att få maten att hålla längre:

  1. Salladshuvud. När du tagit hem den från butiken, skär av det yttersta på stammen så att du får en fräsch yta, och lägg på en blöt, vikt pappershandduk så håller salladen sig krispig mycket längre. Om du dessutom lindar in resten av salladen i en pappershandduk absorberas fukten från bladen och den håller sig också bättre.
  2. Bananer. Låt dem sitta ihop så blir de inte bruna. Har du bara enstaka bananer, linda plastfolie runt stjälkarna så håller de längre. Har de blivit bruna och du inte ska äta dem direkt, skala dem och frys in så har du till smoothie – eller nyttig glass.
  3. Äpplen och tomater. Ska inte bo ihop med andra grönsaker och frukter, eftersom de får annat att åldras (undantaget för äpplena är potatis, tydligen). Tomater ska inte bo i kylen eftersom de tappar smak där.
  4. Ägg. Håller jääääättelänge. Långt, långt efter bäst-före-datum om du har dem i kylen. Bäst-före är inte baserat på förvaring i kyl.
  5. Basilika och andra örter. Jag brukar köpa en kruka basilika på våren, sätta den i kruka och sen har jag basilika ända in på sena hösten. Går givetvis också att driva upp från frön. Om man får över kan man lägga örterna i en form för iskuber, fylla på med olja och frysa in för att ta fram senare.
  6. Avokado. Kan förvaras i rumstemperatur tills de är mogna och sedan i kylen.
  7. Ost. Hyvla av undersidan av osten om den har en sån där plastig hinna, redan när du öppnar osten. Då kan du sedan när du ätit så mycket att den inte längre går att hyvla snabbt riva ner resten. Behöver du den inte precis då, frys in.
  8. Vin. När det blir lite rödvin över kan man hälla det i en form för iskuber och frysa in, så är det bara att plocka fram en eller ett par när du behöver det i matlagningen, istället för att köpa matlagningsvin eller behöva öppna en ny flaska.
  9. Köttfärs. Köp storpack, dela upp i mindre och lägg i plastpåsar. Platta till dem innan du fryser dem så är de lätta att tina upp när det är dags.
  10. Salt. Alla vet väl tricket med ris i saltet så att det inte klibbar ihop?

Och bäst före är inte samma sak som sista förbrukningsdag. Bäst före är bara just det – bäst före – men kan vara utmärkt även efter. Titta, lukta och smaka. Mat som har sista förbrukningsdag bör däremot inte ätas efter det utsatta datumet, eftersom maten då kan ha blivit dålig och eventuellt hälsofarlig.

Vi körde en kick-off

Vi körde en kick-off

Under hösten läste jag på ett par bloggar om det här med att ha en ”kick-off” med sig själv, sin partner eller sin familj, och blev sugen på att göra det för vår del också – inte minst eftersom makens disputation faktiskt markerade en nystart för oss där inte all ledig tid kommer ägnas åt forskningen. Barnen är fortfarande alldeles för små för att vara med i någon större planering, deras deltagande får vänta några år till. Men jag fick faktiskt med mig maken med lite lagom sval entusiasm på tåget.

Båda två hade nog gärna sett att vi kom iväg någon annanstans än matbordet för att hålla kick-offen, men med en knappt halvårsgammal bebis är det svårt att vara på tu man hand någon längre stund. Vi tog istället tillfället i akt när treåringen en fredagseftermiddag just efter nyår somnade under en filt på golvet i vardagsrummet, och den lilla satt nöjd i omväxlande min och min mans famn. Under en och en halv timme betade vi av ungefär halva min lista, och någon vecka senare fick vi möjlighet att göra i stort sett resten (då någon kväll då båda barnen däckat).

För min del känns det viktigt att ha en kick-off för att göra en avstämning. Precis som med de mål jag skrev upp för 2019 blir en sån här genomgång med sin respektive en möjlighet att, på ett lite mer systematiskt sätt, kolla så att vi är på samma våglängd. Att vi jobbar i samma riktning, att vi vill göra ungefär samma förändringar och behålla ungefär samma saker. De saker vi då inte är helt ense om kan vi diskutera och bestämma om.

Nedan följer en lista på de saker vi tog upp under kick-offen. En del grejer går in i vartannat, så klart.

Ekonomi

  • Dagsläget
  • För 2019: månadssparande, sparkvotsmål, buffertstorlek, hur månadssparandet ska fördelas, mål med portföljen, utdelningsmål
  • Stora inköp till hushållet framöver
  • Abonnemang och liknande, är vi nöjda med det vi har/ska vi ändra något

Arbete

  • Arbetar vi med det vi vill?
  • Arbetar vi så mycket vi vill?
  • Hur ser framtiden ut, vad kommer vi vilja ändra

Semester/resor

  • Drömsemestrar? Tidsperspektiv på att uppfylla det?
  • Upplevelser?
  • Idéer för sommaren

Familj och vänner

  • Vår relation, vad vi behöver jobba på, vad vi är glada över
  • Barnens uppfostran, något vi vill ändra på?
  • Relationer med andra vi vill fortsätta utveckla

Hälsa/personlig utveckling

  • Träning
  • Fysiskt och psykiskt mående
  • Viktmål
  • Kunskaper vi vill utveckla
  • Saker vi vill göra (på egen hand, tillsammans)
  • Hur vi kan stötta varandra för att kunna uppnå våra mål

Boende

  • Bor vi där vi vill?
  • Är vi nöjda med boendet?
  • Åtgärder i huset och trädgården, genomgång rum för rum

Företaget

  • Ekonomiska mål för företaget
  • Vad vi vill utveckla med verksamheten i företaget

Sammanfattning/lång sikt

  • Var vill vi vara om 3 år, 5 år, 10 år?
  • Vad har vi för långsiktiga mål?
  • Vad vill vi ska vara likadant om 1-5 år?
  • Vad vill vi ska vara annorlunda om 1-5 år?

Det är klart att man kan – och förmodligen kommer – avhandla alla dessa ämnen i en relation alldeles oavsett om man har en kick-off eller inte. Det är mer en fråga om att strukturera upp det och för den delen skriva ner det, så att vi kan följa upp om ett år hur det blev med våra mål, idéer och önskemål. Och det var en rolig sak att göra med maken, att få grotta ner sig i frågorna lite mer än vi kanske hinner i vardagen.

Gör ni något liknande? Vad diskuterar ni då?

Det här med sponsrade inlägg

Det här med sponsrade inlägg

När jag gick läkarprogrammet bloggade jag i sex år om det, och fick inte betalt en enda gång. Jag skrev om mina erfarenheter på ett område som förmodligen inte är särskilt intressant utanför kretsen av läkarstudenter, och jag skrev enbart för att det var kul. Jag snittar fortfarande uppåt 2 000 sidvisningar i månaden trots att jag inte uppdaterat bloggen sedan mars 2017. Inte så mycket i det stora hela kanske, men mycket tror jag för den lilla nischen.

Så varför startade jag en ny blogg? För att det är kul att skriva. För att jag gillar communityt med sparfolk och investeringar, för att det blir ett sätt för mig själv att följa min egen resa.

Men till skillnad från att vara student på läkarprogrammet så ger den här bloggen en större möjlighet att tjäna pengar. Sponsrade inlägg, reklam, och så vidare. Jag fick förfrågan för över en månad sedan från Kameo och jag har funderat länge och väl på det. Vill jag vara en i mängden som gör sponsrade inlägg? Å andra sidan, om jag gör jag ett sådant inlägg har jag betalt kostnaderna för att ha bloggen i två år (eftersom jag är på egen domän och inte på blogspot eller liknande). Att få gå plus-minus noll på bloggen är ju trevligt. Dessutom har jag redan investerat i liknande off-börs-grejer (Trine och Lendify), så varför inte kolla noggrannare på Kameo? Till slut, efter en månads betänketid, sa jag ja – och i samband med det satte jag över en liten mängd pengar där för att investera (jag tänker inte göra reklam för något jag inte testar).

Därmed kommer det komma ett inlägg om dem, så vet ni om det. Jag har inte sagt ja till något vidare samarbete, och vi får se hur det blir med det. Inlägg som är sponsrade kommer givetvis vara tydligt markerade, precis som de inlägg där jag har reklamlänkar är markerade. De grejer jag gör reklam för är saker jag själv testat/använder (som SmartPhoto i tidigare inlägg, eller Avanza som ligger här i listen bredvid) och jag kommer att skriva precis vad jag tycker om dem när jag gör inlägg.

Copied!