Valfrihet som sparmål

De flesta säger att man ska sätta upp mål för sitt sparande, för att känna sig motiverad. Det är en sak som t ex tas upp i Elin Helanders ”Hjärnkoll på pengarna” – att utan mål tappar man snabbt motivationen. Dreams-appen bygger helt och hållet på att man hela tiden sparar mot ett mål och därför orkar fortsätta.

Så är det inte för min del. När jag väl blir intresserad av något kan jag hålla på med det bara för sin egen skull, och det har visat sig gälla även ekonomin.

För min del räcker det bra att se pengarna växa.

Att se att vi kan påverka våra månadskostnader.

Att se att små förändringar ger stor effekt, och att se det över tid.

Jag följer upp våra utgifter ett par gånger i veckan och skriver upp dem i mitt allt mer omfattande Excel-dokument. Investeringarnas värde följer jag vid varje månadsskifte.

Tycker man inte att det är roligt har jag full förståelse för att man behöver mål. Och de flesta är ju inte binära på det sätt jag är – antingen är jag intresserad, eller så är jag inte det. (Som min man uttryckt det: om jag är intresserad av något så lär jag mig det och gräver ner mig i det). Men funkar man inte så, då får man ha mål. Tidig pension, semesterresan nästa år, bo gratis av utdelningar, det där nya köket. Vad som är viktigt för en själv får man ju bestämma själv.

Vi vill ha möjligheter. Valfrihet och trygghet i livet stort som smått. Kunna ekonomiskt hantera det om någon av oss blir sjuka, eller om vi vantrivs på jobbet, eller om något annat oförutsett händer. Det är ett stort och ospecifikt mål, men det är det vi har.

Copied!